När morgonstrålarna svävar in över mitt ateljé, det är då jag hittar lugnet och friden i min själ.
I det ögonblicket är ljuset perfekt, och jag kan låta smeka en ny duk med mina drömmar.
Vad vore jag utan de gamla holländska mästarna, de som vilar över mina axlar. Kanske vore jag likafullt en konstnär som strävar efter perfektion.
Dock utan den fulländade tekniken som givit mig grå hår, och där min otålighet aldrig ger vika för trycket från de som uppfann måleri som det skall utövas.
Det finns alltid ett vackrare föremål som väntar på att bli fångad, det finns alltid en annan färg som visar världen i dess rätta nyans.
I mina tavlor speglar jag mig och blir den jag aldrig vågar vara annars.
Som om färgerna, ljuset och alla dessa saker som människor haft i sin ägo blir till när de avbildas framför mina ögon.
För mig är ting från forna tider fylld av själ och energi. Den ynnest jag känner när jag erövrar materia och får ge liv åt historien,
den är värd min eviga tid.